Här kan du läsa om hur arbetet med SSPF (skola-socialtjänst-polis-fritid), sociala insatsgrupper och Människan bakom uniformen hänger ihop med kriminologisk forskning.

SSPF, sociala insatsgrupper och Människan bakom uniformen är alla verktyg i det förebyggande arbetet mot gängkriminalitet i Göteborg. Här kan du läsa hur forskningen knyter an till de olika.

Starka sociala band

En av de viktigaste delarna i att individer får socialt stöd är förmågan att det kan skapa starka sociala band (Hirschi 1969) mellan individer. Både SSPF och sociala insatsgrupper baseras till stor del på teoribildning om sociala band.

Teorin om de sociala banden (Hirschi 1969, Paternoster och Bachman 2001, Ring 2007) kommer från kategorin social kontrollteori och är en av de mest inflytelserika gällande ungdomars brottsbenägenhet och således ett naturligt inslag i arbetet med att förhindra att unga rekryteras till kriminella gäng.

Skyddsfaktorer som anknytning och delaktighet

Fokus lig­ger på kopplingen mellan individ och samhälle och vad som kan påverka människor att begå brott, ägna sig åt andra avvikande handlingar eller förlorad kontakt till viktiga och samhälleliga institutioner. De sociala banden är grundläggande för att människor ska stödja och följa samhällets över­gripande och sedvanliga normer.

Fokus är på olika skyddsfaktorer mot brott och bland dessa återfinns:

  • anknytning
  • åtaganden
  • delaktighet
  • övertygelse

Anknytning avser människors relationer till exempelvis föräldrar, kompisar och skola.

Åtaganden berör att indivi­der frivilligt investerar tid i aktiviteter som utvecklar och gynnar dem såsom utbildning eller arbete.

Delaktighet avser att personers medverkan och engagemang i konventionella aktiviteter bidrar till ett liv som präglas av meningsfullhet och därmed frånvaro av avvikande och destruktiva handlingar.

Övertygelse handlar om människors uppfattningar om att det är moraliskt viktigt att följa samhällets regler; att uppträda konformt med sin omgivning.

Forskning visar att ju större investeringar individer gör i de sociala bandens fyra element; anknytning, åtaganden, delaktighet och övertygelse, desto mer sannolikt är det att man också godtar samhällets normer och når framgång på legitima sätt.

Kopplingen till SSPF och sociala insatsgrupper

SSPF är ett tydligt exempel på hur man genom att involvera viktiga aktörer såsom socialtjänst, skola, polis och fritid samt den unges vårdnadshavare strävar efter att åter få in ungdomen på en positiv bana.

Arbetet innebär att flera delar av de sociala banden berörs, vilket ökar möjligheterna till en effektiv samverkan där fokus är på individens bästa och att förebygga olika former av antisocialt beteende. Svaga sociala band ökar risken för att människor bryter mot samhällets normer eftersom de då inte påverkas av andras reaktioner på agerandet (Ring 2007).

Precis som i fallet med SSPF bygger arbetet med sociala insatsgrupper på flera av de element som ingår i de sociala banden. Banden har visat sig vara avgörande oavsett ålder på individer, även om anknytningen till föräldrar är särskilt avgörande ju yngre personer det rör sig om.

Koppling till Människan bakom uniformen

Att främja utvecklingen av MBU är en av Social utvecklings många viktiga pusselbitar i arbetet att motverka rekrytering till kriminella gäng. Genom ökad förståelse mellan ungdomar och poliser, brandmän, ambulansförare med flera minskar risken för framtida konflikter och låsningar. Det är samtidigt viktigt att betona att MBU är till för alla ungdomar – inte bara de som befinner sig i riskzon för kriminalitet.  

Ett uttalat syfte för MBU är att skapa bättre relationer mellan ungdomar och anställda i uniformsyrken. Förtroendet är grundläggande för att individer ska agera i enlighet med vad ett system och en myndighetsprofession har att erbjuda i olika situationer (Fransson 2006).

Förtroendet är därtill beroende av att individen har en positivt laddad relation till det etablerade systemet i fråga. En avsaknad av detta riskerar att minska graden av förtroende mellan individ och myndighet. Inom MBU arbetar man med att öka systemförtroendet för myndigheter genom att delvis försöka öka tilliten till enskilda myndighetspersoner.

Genom att exempelvis påvisa att en specifik polis är att lita på finns förhoppningar om att det i sin tur ska öka förtroendet för organisationen. Vinsterna är tydliga även för bland andra poliser som betonat att det breda kontaktskapandet som möjliggörs inom MBU, kan underlätta deras arbete och bidra till att lugna ner situationer på gatan (Silva 2014).

Genom verksamhetens arbetssätt kan även legitimiteten hos rättsstaten öka genom positivt laddad interaktion och tillit mellan medborgare och myndighetspersoner (Björk 2012). Det är svikande av tillit som man MBU vill motverka eftersom det kan resultera i långvariga skador (Luhmann 2005).

Om vändpunkter i en persons liv

En viktig del i förebyggande arbete är att nå ut till personer som redan delvis kan ha hamnat i kriminella miljöer. Laub och Sampson (1993) har problematiserat vad de beskriver som turning points (”vändpunkter”) i individers liv. Det är händelser som stegvis eller plötsligt förändrar en persons levnadssätt och får in denne på en ny bana varvid en ”vändpunkt” sker.

Situationer som dessa har i kriminologisk forskning visat sig ha ett påtagligt samband med minskad brottslighet (Laub & Sampson 1993). Faktorer som bidrar till att individer ska nå en ”vändpunkt” är om omgivningen uppmärksammat dem och på så sätt motiverat dem till att förändras. Särskilt viktigt är att de miljöer som de vistas i erbjuder socialt stöd och att personen i fråga är mottaglig för detta stöd (Engdahl 2010). Det arbetssätt som präglar MBU innebär att ungdomar själva anmäler sitt intresse att delta. Denna frivillighetsprincip är exempel på att dessa individer torde ha vissa delar av den mottaglighet för socialt stöd, som Laub och Sampson (1993) åsyftar när de talar om ”vändpunkter” i en persons liv.

När deltagarna i MBU gått igenom den tio veckor långa utbildningen ges de möjlighet att fortsätta inom verksamheten som ambassadörer. Idén bakom ambassadörskapet kan ses som ett led i verksamhetens arbetssätt som präglas av delaktighet och även en mer informell form av social kontroll. Verksamheten ger därmed ungdomar möjlighet att växa och utvecklas även efter att de genomgått den initiala tio veckor långa utbildningen. Genom att stötta och bjuda in ungdomarna till att aktivt delta i verksamhetens utformning och aktiviteter strävar personalen efter att visa att ungdomarna är betydelsefulla.

Det faktum att ungdomarna inte lämnas ”ensamma” efter utbildningen är särskilt viktigt för de som tidigare varit inne på en destruktiv bana där mer eller mindre kriminella inslag funnits. Detta eftersom de annars löper risk att åter hamna på den bana som tidigare varit skadlig för dem.


Läs mer