Prevention innebär att förebygga problem av olika slag, det vill säga att agera innan problem uppstår. Under 2000-talet har mycket forskning bedrivits inom preventionsområdet, ett tvärvetenskapligt forskningsområde, både internationellt och i Sverige.

Forskningen baseras på kunskapen om risk- och skyddsfaktorer, faktorer som ökar respektive minskar risken för t.ex. psykisk ohälsa, kriminalitet och alkohol- och narkotikamissbruk. Faktorerna kan ses inom fem områden: familjen, kamratgruppen/fritiden, skolan, samhället och individen själv. Exempel på skyddande faktorer är god känslomässig kontakt mellan föräldrar och barn, låg tolerans från vuxna mot normöverträdelser, sen alkoholdebut, välfungerande skola, många färdigheter, goda kamratrelationer och fritidsysselsättningar. Om en faktor är skyddande beror i första hand på om den stärker banden mellan människor, och i andra hand om den skapar tydliga regler för beteendet. Preventionsarbete går ut på att identifiera vilka faktorer som är möjliga att påverka.

Ett ökat antal riskfaktorer leder till ökad risk för problembeteenden. Exempel på dessa faktorer är brister i familjen, när det gäller anknytning, uppfostran eller tillsyn. Risk- och skyddsfaktorerna är ofta desamma för olika typer av problem, exempelvis har graden av familjeanknytning betydelse för både ungdomars alkohol- och narkotikaanvändning, kriminalitet och skolk.

Skyddande faktorer kan fungera som en sköld mot konsekvenser av att befinna sig i riskzonen. Det är med detta som grund dagens interventionsprogram har tagits fram. Insatser kan ges på olika nivåer. Universella insatser riktar sig till alla barn inom en viss population, exempelvis en skola. Selektiva insatser riktar sig till vissa barn inom populationen, som bedöms befinna sig i riskzonen för att utveckla problembeteenden. Indikerade insatser är riktade till barn och unga som redan har allvarliga problem.

Läs mer i rapporten En grund för att växa – Forskning om att förebygga beteendeproblem hos barn av Knut Sundell & Martin Forster.